Jag har ridit en gång sedan jag fick ta bort min häst för fem
år sedan. 

Frida tyckte tydligen att det var hög tid att göra ngt åt det…
Det kom ett sms,välj tis eller tors,ta med ridkläder så möts
vi upp hemma hos mig!
Skitkul,tänkte jag!
Hittade ett par ridbyxor,hundra ridstrumpor,stans snyggaste
ridstövlar & en bortglömd matta.
Ridstövlarna fick jag inte på mig,eller jo det hade kanske
gått men då hade jag fått sova med dem resten av livet typ. 

Efter att ha rivit ut halva vindsförrådet hade jag roddat fram
ett par shortchaps istället.
Finfint väder hade Frida oxå fixat,en härlig uteritt på det,toppen!
Väl hos Frida-”nu ska vi åka och hoppa”!
Där fick jag för mina svar på frågan ”blir du aldrig ridsugen?”
-Jo,jag blir hoppsugen ibland.
En timmas hopplektion blev 2 timmar!
Bjöd på en avåkning också!
Får skylla mig själv när jag tappade stigbygeln och red på hindret
ändå.
Balansen är väl inte som sist,lite övermodigt kanske men sen
gick det riktigt bra!
Idag har jag skitont precis ÖVERALLT men det var det värt-
TACK Frida 🙂 

Grannens hästar ser jag varje dag,de är vackra de små liven!